HUR DET BLEV SOM DET BLEV

Mina mamma påstår att jag, 1953, i stort sett föddes i en hundkorg, hos familjens cockerspaniel Casper. Nu stämmer det säkert inte riktigt, men visst har jag levt med hundar hela mitt liv. Efter Casper kom taxen Pompe, pudel Priscilla, papillon Sorella och sheltie Peppie. När jag flyttade hemifrån skulle jag äntligen ha den där efterlängtade stora hunden och så kom Jonna, S:t bernhard till oss, via Djurens vänner.

Med Pompe gick jag, som 7-åring, min första kurs på Brukshundklubben (tillsammans med diverse rottisar och schäfrar), och kom sist på avslutningsprovet. Med Jonna gjorde jag en nystart och började tävla så smått. På den vägen fortsatte det med karelska björnhunden Pia och tervueren Lizzy (dotterns hund). 1986 gjorde min första mudi entré, Wulcanos Fanta-Filomena "Tjipp". Att det blev just en mudi var tidningen Hundsports "fel". I tidningen fanns ett foto på en ursöt liten hund som låg i en soffa, och beskrivningen av rasen var mycket tilltalande. När sedan Tjipp växte upp visade det sig att hon var en osocial, högtempererad och ganska argsint tik. Hon lärde sig egentligen aldrig att riktigt uppskatta någon annan än mig. Tillsammans tävlade vi i agility, lydnadsklass III, elit klass spår och lägre klass bevakning. Tjipp blev inte mer än 3½ år gammal innan hon dog. Sorgen var oerhört stor. Nästa hund blev därför helt annorlunda - en borzoi. "Zoia" var en mycket lärorik hund att arbeta med. Tillsammans tävlade vi i lydnad, spår och rapport. Zoia blev också godkänd som flygvapenhund. Tack vare de träningserfarenheter hon gav mig så kändes "clicker-träning" väldigt bekant när jag kom i kontakt med det 1998.

Därefter var det dags för nästa mudi. Kennel Wulcanos hade importerat två nya hundar från Ungern och en ny liten muditik, Wulcanos Irma-Irmelin "Tusse", gjorde entré 1992. Hon var en helt annan typ av hund än min första mudi. Tusse kunde visserligen bli mycket arg och upprörd men i grunden var hon snäll, vänlig och lite osäker. Hon och jag har tävlat i spår, sök, skydd, lydnad och viltspår. Tusse hade också certifikat som räddningshund. Hon såg mycket bra ut, men tyvärr blev det inga valpar eftersom hon redan i tidig ålder visade sig ha en mycket känslig mage, vilket det inte fanns anledning att föra vidare. Dessutom har flera av hennes syskon använts i avel. Tusse var nästan 16 år när hon slutade sina dagar, lugnt och stilla. Jag kommer fortfarande på mig med att kolla efter henne på skogspromenaderna.

1996 träffade jag Jakalmos Esküdt "Totte", en då 9 månader gammal mudipojke. Så öppen och människoälskande som man kan önska. Pga eventuell allergi i hans ägarfamilj fick jag köpa honom och han blev min nästa tävlingshund upp i högre klass sök och elit klass spår, trots hans skottkänslighet. Totte lämnade flocken hösten 2007. Han blev 12 år. Det blev mycket tomt efter honom.

Under "alla" dessa år letade jag, mer eller mindre aktivt, efter en lämplig tik till mina framtida valpar. 2001 lyckades jag få köpa Sea-Rock Hip Hop Hihhuli "Pepe" från Finland, där hon redan både tävlat och lämnat en kull valpar. Pepe var också utställningschampion i flera länder, men enligt min egen mening egentligen ingen speciellt vacker mudi. Dock var hon väldigt trevlig och både hennes Korning i Finland och MH här i Sverige är trevlig läsning. Pepe dog, 10 år gammal, våren 2007. Vi saknar henne mycket.

När Totte dog drabbades jag av akut mudibrist. Lyckligtvis hade MV´S Iris en valpkull hos kompis Lena Åkesson. Eftersom båda tikarna var sålda, så hade jag ögonen på en liten hane. Helt riskfritt eftersom jag absolut inte skulle ha en hane och dessutom var han tänkt att flytta till Danmark. När det istället blev en av hans bröder som flyttade, så kändes det som om ödet haft ett finger med i spelet. Efter 10 minuters betänketid togs beslutet att lille Igazi"Gazzi" skulle flytta till Mellantorp. Han är en pigg och livlig krabat som är en duktig på viltspår och ska, förhoppningsvis, tävla även i agility och freestyle.

Eftersom Molly och två av hennes syskon (Iris och Teddy) haft var sin valpkull tyckte jag att det räckte. Sökandet efter en ny liten tik började. Till min stora lycka föddes en mycket spännande kull i Finland (knl Takkutukan) 080806, och Takkutukan Ullis bor nu på Mellantorpsedan. Ullis är precis så trevlig som jag hoppades. Full av glädje och energi. Hon har debuterat i Rallylydnad. I Ullis stamtavla kombineras alla mina gamla mudi: Tjippe, Tusse, Pepe och Totte. Spännande!!

2003 föddes kennel MV´S första, mycket efterlängtade, valpkull. Pappa till valparna är den holländske Paskóm-Pásztor Árgus "Junior". Junior är en liten, kompakt hane med en väldans massa "djävlar anamma". Ur den kombinationen valde jag lilla Molly, och anledningen till att det blev just hon var att hon var den första av valparna som morrade åt mig. Kanske inte den allra bästa utgångspunkten, men jag är mycket nöjd med mitt val. Negativt med kullen är två skotträdda, en allergi och två distichiasis. Positivt är att alla är öppna och trevliga. Generellt är de åt det tuffare hållet. Tre av dem (Molly, Teddy, Iris) har gått i avel.

Pappan till kull nummer två, som föddes 2004, är den tyska räddningshunden Einstein von Karphofen, en öppen, positiv och mycket trevlig hane av den mer lätta typen. Negativt är tandförluster hos två av valparna. Positivt är trevliga hundar av den lite "mjukare" typen. Öppna, trevliga, livliga och bra tävlingshundar. Alla har tävlat i någon gren och mest framgångsrik så här långt är Kaxe.

Molly´s kull föddes 2006 . Pappa är den tjeckiske Mehes-Kert Arasz "Csoki", och kombinationen har givit öppna, trevliga och "starka" hundar. Tre av dem har den lite kortare, strävare typen av päls. En hane har tyvärr kvalsterallergi, en har hängande öron och en hade demodex som valp. Mentalt sett en kull med starka, stabila och vänliga hundar. Flera av dem tävlar. Tiken Anghi kom tillbaka till mig 2010, och det är jag nöjd med.

 

Mudiavel i Sverige är inte helt enkelt eftersom antalet individer är så litet. Dessutom är flertalet släkt med varandra. Enligt min uppfattning innebär detta att man inte bara kan utgå ifrån sin egen lilla valplåda, man måste lägga mycket vikt vid rasens framtid som helhet: kan individerna i den planerade kullen tillföra något användbart i framtiden? När jag försökt rangordna mina utgångspunkter blev det såhär:
  1. Inga kända sjukdomar/åkommor (klåda, magproblem ……..)
  2. Bra mentalitet (glad, nyfiken, orädd, okänslig för plötsliga/skarpa ljud, älska människor, kamplust, livlig….). Helst mentalbeskriven/mentaltestad.
  3. HD=A/B, AD=0, knä=0, ögon=0
  4. Arbetande hund (vallning, bruks, lydnad……..)
  5. Godkänd färg och storlek

 

Innan man bestämmer sig för att bli ägare till en liten ettrig hundras från Ungern så finns det en del att fundera igenom. Var ärlig mot dig själv och den kommande familjemedlemmen.

    Skaffa inte en mudi om:

  • du inte vill ha en hund som alltid vill vara där du är.
  • du föredrar att träna med hårda/negativa metoder.
  • du är "allergisk" mot skälliga hundar.
  • du tänker lämna den ensam i många timmar.
  • du inte har ett gott självförtroende.
  • du inte vill lägga ner mycket arbete på socialiseringen.
  • du inte har tidigare erfarenhet av hundträning.
  • du bara vill ha en trevlig och söt sällskapshund.

    Skaffa en mudi om:

  • du vill ha en hund du kan arbeta och träna mycket med.
  • du vill ha en egen liten "skugga".
  • du tror att du klarar av en hund som större delen av tiden är ett steg före dig.
  • du letar efter en hund med kamplust och en hel del "aggressivitet".
  • du vill ha en hund som tycker att du är "universums centrum".