Rasstandard

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Ungern.

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Vallhund.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 1, sektion 1.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen mudi bildades under 17-1800-talet genom korsningsavel mellan ungerska herdehundar och troligen varianter av tyska vallhundar med ståndöron.

Mudi är mycket uppskattad av herdarna pga den modiga läggning som gör rasen mycket användbar vid vallning av stor och besvärlig boskap. Rasen används även för vildsvinsjakt. Den är en utmärkt skydds-, vakt och sällskapshund. Den används för att söka narkotika, som vakt- och väktarhund, är en utmärkt agilityhund liksom älsklig hemmahund. Rasen är lätt att hålla som innehund då den är mycket lättanpassad och har tämligen kort päls.

HELHETSINTRYCK: Mudi skall vara en medelstor vallhund med kilformat huvud och ståndöron. Kroppens överlinje skall distinkt slutta mot bakdelen. Huvudet och benen skall ha kort, slät päls. Övriga delar av kroppen skall ha längre, mycket vågig till närmast lockig päls. Pälsfärgen varierar.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Mudi är synnerligen lättlärd, med livligt temperament, modig, vaksam, arbetsglad och anpassningsbar.

HUVUD: Huvudet är onekligen det mest tilltalande hos mudi. Det skall ge intryck av en alert, alltid energisk, gladlynt och intelligent hund som inte visar något spår av ängslighet eller aggressivitet. Huvudet skall vara kilformat och avsmalnande mot nosen.

Skallparti: Skallen och pannan skall vara svagt välvda. Nackknölen ska inte vara markerad. Ögonbrynsbågarna skall bara vara lätt markerade.

Stop: Stopet skall knappt vara markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara smal och rundad framtill med måttligt vida näsborrar. Färgen skall vara svart hos hundar med svart, vit, fawn eller blue-merle pälsfärg. Hos andra färger skall nostryffeln harmoniera med pälsfärgen, dvs vara brun hos leverbruna hundar och gråblå hos askgrå hundar.

Nosparti: Nospartiet skall vara måttligt kraftigt. Nosryggen skall vara rak.

Läppar: Läpparna skall vara stramt åtliggande över tänderna. Mungipskanterna kan vara aningen taggiga. Läppkanternas pigment skall harmoniera med nostryffelns färg.

Käkar/Tänder: Fullständigt saxbett med regelbundna, medelstora tänder.

Ögon: Ögonen skall vara smala med lätt spetsiga inre och yttre ögonvrår, aningen snett placerade och med med genomträngande uttryck. Ögonfärgen skall vara så mörk som möjligt. Endast hos bluemerle-färgade hundar är det tillåtet med blå eller vita ögon. Ögonlockskanterna skall sluta väl an mot ögonen och vara jämnt pigmenterade. Leverbruna hundar skall ha bruna ögonkanter och askgrå hundar skall ha blågrå ögonkanter.

Öron: Öronen skall vara högt ansatta ståndöron och spetsiga i form av ett upp och nervänt V. De skall vara väl täckta med ymningt hår som når utanför öronens ytterkanter. Öronen reagerar mycket livligt och uttrycksfullt på stimulans och kan röra sig oberoende av varandra. De är ca 10 - 15% längre än bredden vid basen.

HALS: Halsen skall vara något högt ansatt och bilda en 50-55 graders vinkel mot horisontalplanet. Den skall vara medellång, knappt välvd och välmusklad. Det skall inte finnas hakpåsar och halskragen skall inte vara uttalad. Hanhundar kan ha en liten, måttligt utvecklad man som dock aldrig får vara iögonfallande.

KROPP:

Överlinje: Överlinjen skall tydligt slutta mot korset.

Manke: Manken skall vara markerad, lång och muskulös.

Rygg: Ryggen skall vara rak och kort.

Ländparti: Ländpartiet skall vara meddellångt och kompakt.

Kors: Korset skall vara kort, något sluttande, medelbrett och muskulöst.

Bröstkorg: Förbröstet skall vara lätt framträdande. Bröstkorgen skall vara måttligt bred med tämligen flata sidor.

Underlinjen: Underlinjen skall vara svagt uppdragen.

Svans: Svansen skall vara medelhögt ansatt. I vila skall svansen bäras hängande med nedre tredjedelen böjd nästan horisontellt. När hunden är uppmärksam och under livlig rörelse bärs svansen i en båge högre än rygglinjen. Kupering av svansen är inte önskvärd men inte betraktat som fel. Om svansen är kuperad måste minst 2-3 kotor vara lämnade. Stubbsvans är inte vanligt; om det förekommer räknas det inte som fel. Svansen skall vara kraftigt bepälsad och undersidans fana kan bli så lång som 10-12 cm.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:

Skulderblad: Skulderbladen skall vara måttligt sluttande och välmusklade. Förbröstet skall vara rundat och bröstbensknappen skall endast vara svagt framträdande.

Överarm: Överarmarna skall vara av medellängd och bilda en 45-gradig vinkel mot horisontalplanet.

Armbåge: Armbågarna skall ligga tätt an mot kroppen.

Handlov: Handlovarna skall vara strama och torra.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara branta.

Framtassar: Framtassarna skall var runda med väl knutna tår. Det skall finnas endast lätt behåring mellan och under tårna. Trampdynorna skall vara elastiska. Klorna skall vara skiffergrå och hårda.

BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara något utsträckta bakom bakstället.

Lår: Låren skall vara långa och välmusklade.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta och lodräta.

Baktassar: Baktassarna skall vara som framtassarna. I ursprungslandets standard anges att sporrar inte är önskvärt.

RÖRELSER: Trippande steg är karaktäristiskt för mudi.

HUD: Huden skall vara stram utan rynkor.

PÄLS:

Pälsstruktur: Pälsen på huvudet skall vara kort, rak och slät. På kroppen skall den vara riklig och jämnt vågig eller svagt lockig. Pälsen skall vara tät och alltid glansig, ca 3 till 7 cm lång. Fläckvis kan den bilda virvlar och kammar. Pälsen är längst på baksidan av frambenen och låren där den bildar ymniga fanor.

Färg: Pälsfärgen skall vara fawn (fakó), svart, askgrå, leverbrun, vit eller blue-merle (dvs svartspräckliga fläckar, strimmor eller prickar fördelade på ljusare eller mörkare blågrå bottenfärg).Endast mindre vita tecken tolereras men är inte önskvärda. En vit fläck på bröstet, mindre än 5 cm i diameter, och vita markeringar på tårna tolereras men inte önskvärda.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd: Hanhundar: 41 - 47 cm; idealhöjd 43 - 45 cm. Tikar: 38 - 44 cm; idealhöjd 40 - 42 cm

Vikt: Hanhundar: 11 - 13 kg. Tikar: 8 - 11 kg

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.